Kalla dagar....del 4

hon låg som förtrollad tittandes in det brinnande korset som bara växte o växte ovanför henne...ju närmare korset kom ju bredare blev det o ett dovt mullrande tilltog...till slut fanns inget annat än eld runtomkring henne...ett domedagsliknande åskmuller gjorde henne nästan döv o ljuset gjorde henne nästan blind...inget annat existerande o så plötsligt en fruktansvärd blixt som ekade o skar rakt genom rygg o märg...allt blev tyst...luften var tät av svavel o lukt av aska...
hon var fortfarande som bedövad men reste sig sakta upp...allt var som en ond dröm men samtidigt var hon som uppslukad av nuet o tiden kändes stå stilla...
ljuset o elden började sakta försvinna o upp tornade sig ett oländligt grått platt landskap - ett dödsrike - täckt av aska, med dödsskallar o gråa mänskliga gestalter begravda upp till huvudet o från alla håll hördes dovt ångestfylt klagande...händer restes trött ur marken o greppade hennes fotleder var hon än vände sig o ansikten, vissa till synes mer levande än andra, såg bedjande på henne som om de ville ha hjälp att avsluta sitt lidandet...himlen runtomkring var helt svart bara ett dovt ljussken la sig runt himlavalvet o gjorde marken oändlig av svarta skuggor från varelserna på marken...
hon hade börjat komma till sans o såg långt borta i den platta horisonten ett ljust sken som syntes likna en pelare...hon vände sig skräckslaget om o långt bort i andra horisonten syntes ett rödaktigt sken...åt alla andra håll bara kompakt mörker förutom skuggorna av händer o huvuden som rörde sig som en stor klibbig massa...
skräcken fyllde hennes kropp men instinkten drog henne mot ngn slags räddning eller var det hon som hade ett uppdrag...
varma vindslöjor började slicka kring hennes hals som om ngn ville dra henne mot det röda skenet men hon började springa, snavandes, snubblandes över allt som rördes sig under henne o som ville dra hene nedåt åt det andra ljusare hållet...rädslan o dunket från hennes inre överröstade allt runtomkring som ökade i ljudstyrka o påkallade hennes uppmärksamhet...hon sprang vidare mot ljuset o räddningen...eller var det åt andra hållet hon borde springa...men hon var tvungen att springa för saktade hon ner ngt för att vila kändes fötterna fastna o dras nedåt av händer o armar...plöstligt får hon syn på ngt som tornar upp sig i mörkret...en svart gestalt vänder sig mot henne, ett par röda ögon stirrar rakt in i henne o gestalten gestalten börjar instinktivt o maskinmässigt röra sig oroligt...det är fortfarande på långt håll men ögonen lyser kraftigt o ondskefullt...gestalten andas häftigt o maskinmässigt o andedräktsliknande blåaktig luft bolmar exalterat ut o så plötsligt vänder den sig om o gnisslar ur sig ett ångestfyllt avgrundsskri...flera gestalter får nu upp samma vittring som den första gestalten o nu märker sofie att de börjar röra på sig - mot henne...hon skriker o vänder sig om o börjar springa åt andra hållet - men ingen hör henne o ingen kan hjälpa henne...de svarta skuggorna närmar sig för varje ögonblick men ju närmare sofie kommer mot det röda skenet ju mindre börjar marken sträcka sig efter henne...