Kalles liv...Del 1

Kalle hade precis vaknat och kände en sån där hemsk klump i magen. Klumpen som fanns där redan i går kväll och som fanns där sedan han hade bytt skola för ett år sedan.
Nu får du allt gå upp ropade mammma genom dörren. Kalle ropade tillbaks "jag mår inte bra". Då kom mamma in och satte sig på sängen.
-Du kan inte vara sjuk igen, är det magen igen, har du feber?
Kalle försökte komma på något nytt, men bara nickade.
-Vi måste gå till läkaren med dig och kolla upp magen igen.
Får jag vara hemma idag frågade Kalle.
Kom upp och ät frukost så får vi se hur du mår sedan, sa hans mamma.

Familjen hade flyttat hit till Stockholm förra året för att pappan hade fått jobb här. Förut bodde familjen vid de jämtlänska skogarna. Kalle gick i en lite skola med bara 85 elever. Alla kände alla i trakten. Nu kände de ingen och dessutom så var nästan alla barnen här dumma. Värst var nog Jocke som var den som som var klassledare och fick alla andra med sig. En dag hade Jocke bara ställt sig upp pekat och skrattat åt Kalle, nästan all andra i klassen ställde sig i en ring runt Kalle och gjorde lika dant. Det slutade med att kalle stod ensam kvar på skolgården och grät.

Idag var ingen bra dag att gå till skolan, för de skulle ha muntlig redovisning av Sveriges landskap. Kalle hade naturligtvis fått i uppdrag att redovisa Jämtland och det helt själv, eftersom ingen vill annan ville vara med.